Artister

Sven-Bertil Taube är en av Nordens mest uppskattade artister. Genom teater, kabaré och film, konserter, skivutgivning och TV-shower har han blivit en levande legend för visälskarna. Genom sin sångteknik, agerande på scenen och musikalitet har han gjort tolkningar som lyft fram såväl den traditionella som den moderna visan. 1954 skivdebuterade Sven Bertil och redan 1960 kom hans första uppmärksammade nytolkningar av Bellman.

Efter gitarrstudier i Spanien och Dramatens elevskola har han arbetat växelvis som sångartist och skådespelare. Men för den stora allmänheten är Sven-Bertil dock känd som en av de främsta tolkarna av fader Everts visor.

Peter Harryson mannen som myntat det nya partytjutet “Ooooliiiiiiidligt spännande”, var fram till 1997 mest känd i de svenska stugorna som den stygga redaren “Pehr Silver” i “Rederiet” och som “Rulle” i “Hedebyborna”. Men 1997 kom ett nytt monumentalt genombrott. Då som programledare för “Så ska det låta” Samma år lärde sig barnen också att älska Peter men då som “Pettersson” i “Pelle Svanslös”.

Men Peters framgångsrika karriär startade långt tidigare. Redan i tonåren var trubaduren och vissångaren Peter Harryson igång. Visan har alltid haft en stor plats i Peters liv och otaliga är de scener från vilka han har trollbundit en publik med sina uttrycksfulla tolkningar.

Utöver detta får vi inte glömma att Peter även har en gedigen meritlista inom film, TV och teater. För att nämna några filmsuccéer: Pelle Svanslös, Lilla Jönssonligan, Ture Sventon och Göta kanal. Och inom TV har vi med glädje sett honom i Pelle Svanslös adventskalender, Så ska det låta, Cluedo, Rederiet, Hedebyborna, Kvartetten som sprängdes och inte minst hans framfart på tiljorna i t.ex. Pygmalion, Guys and Dolls, Vita hästen, Jesus Christ superstar. Dessutom är Peter en uppskattad programledare och kokboksförfattare.

Helen Sjöholm är född i Sundsvall och uppvuxen med kör och solosång sen tidig ålder men den professionella scendebuten var med sång- och underhållningsgruppen Just For Fun i slutet på 1980-talet. I hemstaden fanns Helen med i olika musikaluppsättningar, bland annat Trollkarlen Från Oz och West Side Story samt en konsertversion av musikalen Chess.

Vid en audition bland 1000 andra sökande fick Helen några år senare huvudrollen i Kristina Från Duvemåla som hade premiär på Malmö Musikteater 1995. Föreställningen spelades därefter ett tag på GöteborgsOperan och sedan på Cirkus i Stockholm – februari 1998 till juni 1999. Rollen som Kristina blev Helens stora genombrott och hennes dramatiska gudsuppgörelse Du Måste Finnas har så många hört och berörts av i Sverige. Kristina Från Duvemåla gästspelade som konsertversion i Minnesota, USA. Trippel – CD – boxen med musiken ur Kristina Från Duvemåla blev en storsäljare.

På Malmö Musikteater 1997 gjorde Helen också rollen som Hortel i Spelman På Taket, året efter i september var det dags för de framgångsrika B & B – konserterna. Tillsammans med Karin Glenmark, Anders Glenmark, Tommy Körberg, Orsa Spelmän och Göteborgs Symfoniker framförde Helen låtar ur Benny & Björns samlade låtskatt, Från Waterloo Till Duvemåla. Efter de första konserterna i Göteborg och Stockholm har B & B framförts både i Sverige och utomlands. B & B har också getts ut på CD:n Från Waterloo Till Duvemåla, som blev en stor försäljningssuccé.

1999 var det dags för Helens filmdebut i Rickard Hoberts Där Regnbågen Slutar. Samarbetet med pianisten Martin Östergren och gitarristen Georg “Jojje” Wadenius, I Tid Och Rum resulterade i en Sverigeturné 2000, ett samarbete som vi säkert får se mer av. Sommaren 2000 blev det även en turné med Rhapsody In Rock, B & B – konserter och Speldosa – ett musikaliskt Wasalopp med bl.a Björn Skifs. Våren 2001 gjorde Helen rollen som Fantine i Les Miserables på Malmö Musikteater.

I februari 2002 var det premiär på den svenska versionen av Chess på Cirkus i Stockholm. Där Helen spelade den kvinnliga huvudrollen, Florence. Under hösten 2004 kunde vi se henne på Chinateatern tillsammans med Lasse Berghagen och Loa Falkman.

Parallellt med de längre engagemangen har Helen bland annat medverkat i ”Benny Anderssons Orkester”. Vem minns inte låten “Vår sista Dans” som var en svensktoppsplåga 2001. Spelat in film ”Så som i en himmel” där succén ”Gabriellas sång” finns med. Hon har även spelat in egna skivor och turnerat “med dem”. Som solodebuten “Visor”, “Genom varje andetag” med Anders Widmark och “Präriens drottning” med Anders Ekborg. Det är med andra ord en mycket älskad, uppskattad och flitig artist som kommer till TaubeSpelen på söndagen för att tolka sin Taube.

Totta Näslund har varit i branschen i 30 år och har gjort det mesta. Han var en del av proggvågen med Nynningen och Nationalteatern, han var en föregångare inom den svenska bluesmusiken med Tottas Blues Band och har de senaste åren sysslat med mer visbetonad musik på svenska. Ursprungligen kommer han från Örnsköldsvik men är sedan 30 år tillbaka bosatt i Göteborg. På vinterhalvåret byter Totta stadslivet mot värme, lugn och ro på Yucatan-halvön i Mexiko där han läser spanska och låter dagarna gå.

Jag har alltid haft svårt att göra vad folk säger till mig. Jag älskar mig själv som mest när jag säger nej, säger Totta Näslund. Bångstyrigheten till trots, eller kanske tack vare den, har han haft ett produktivt decennium. Det nya albumet “Totta 7: Soul!/På drift” är, precis som titeln antyder, hans sjunde album sedan 1995.

Den snart 60-årige musikresenären som vi har lärt oss älska genom rock, blues och soul kommer på lördagen att visa oss, tillsammans med sina två ackompanjatörer, att även Evert Taubes visor har spår av svärta och förtvivlan.

Åsa Fång är Lerumstjejen som efter avslutade studier vid Balettakademiens musikallinje i Göteborg 1994 började göra sig ett namn i de större kretsarna. Hon gjorde detta bl.a. genom att medverka i Cabaret ”Kit Kat Klubb”, succéer som ”Panik på Operan”, ”Prazzel” som gick på Lisebergsteatern samt första vändan med ”Miss Saigon” i Malmö.

1999 fick Åsa göra sin älsklingsroll, Sally Bowles i ”Cabaret”, även det i Malmö. Därefter följde ”Blind Date”, ”Trollkaren från Oz” och ”Evita”. ”Evita” som gick både på Cirkus i Stockholm och på Göteborgsoperan. 2000 erhöll Åsa Fång Guldmasken för bästa kvinnliga biroll.

Ytterligare en tur till Stockholm blev det och denna gången till Nalen då Åsa medverkade i ”Back to Bacharach and David” innan hon åter begav sig till Malmö för att spela Ellen i ”Miss Saigon”. En musical som för övrigt har spelats på Göteborgsoperan under hösten 2004 och vem är Ellen tror du? Jo Åsa Fång, vem annars?

Våren 2002 hade Åsa Fång premiär på sin egen Edith Piaf föreställning ”Livet och kärleken”. Föreställningen fick genomgående överväldigande kritik och Åsa hade för alltid placerat sig som en av de stora vistolkarna i Sverige. Så på TaubeSpelssöndagen kommer hon säkert att blotta både själ och hjärta med sina Taubevisor.

Anna-Lotta Larsson är för många ”Anna” i ”Värmlänningarna”. Den rollen var också hennes genombrott för den stora TV-publiken 1980. Anna-Lotta har fortsatt spela rollen som “Anna” nästan varje sommar då “Värmlänningarna” sätts upp i Ransäter, vilket bidragit till den starka kopplingen till rollfiguren.

Anna-Lotta har sina rötter både i den värmländska och norrländska myllan. Hon är född i Karlstad men växte upp i Öjebyn, 6 km norr om Piteå. Hemma var det mycket musik. Mamma var sånglärare och pappa fiollärare på Framnäs Musikskola. Hennes musikaliska inriktning var också till en början klassisk. Anna-Lottas musikintresse vaknade, av förklarliga skäl, tidigt. Som många andra barn tog hon pianolektioner, men vid 19 års ålder beslutade hon sig för att helhjärtat ägna sig åt musiken.
Hon utbildade sig till sångpedagog på Framnäs Musikskola och kom därefter in på Operahögskolan i Göteborg. Det innebar 3 års intensiv musik- och teaterutbildning, men flytten till Göteborg skulle också betyda upprinnelsen till genombrottet. Operahögskolan låg nära TV-huset och Anna-Lotta blev inbjuden att sjunga hos Lennart Hyland i “Go’morron Sverige”. Det var nu anbuden började att trilla in. Därefter blev det TV igen med en roll i produktionen om Carl Jonas Love Almqvists liv, och kort därpå en roll i “Pratkvarnen”, som ingick i en Offenbachserie. Då Anna-Lotta fick möjlighet att spela “Ludmilla” i Tage Danielssons egen uppsättning av “Animalen” på Oscars innebar det också en flytt till Stockholm. 1985 släpptes så hennes första album, “Natt efter natt”, som innehöll såväl gammalt som nyskrivet material. Det här året inleddes också samarbetet med Göran Fristorp. Året efter kom det andra albumet, “A piacere”

Anna-Lotta, Göran Fristorp och Peter Ljung hade nu bildat en med tiden efterfrågad trio, vilket gjorde att det blev många konsertturnéer från norr till söder. Det var ett mycket uppskattat konsertinslag med en trogen publik som återkom varje år. Varje jul genomfördes konserter med lokala körer för fulla hus. De blev närmast en institution i kyrkor och konserthus i hela Sverige, vilket har inneburit en fast turnéplan varje år . Efter 15 års samarbete har nu Anna-Lotta och Göran valt att gå skilda vägar.

1989 kom album tre “Vädur”, en sorts dokumentation av det intensiva konserterandet med pianisten Peter Ljung. Redan året därefter kom den fjärde skivan “Tidvatten”. Titelspåret var skrivet av Peter LeMarc, och 1992 släpptes hennes femte skiva som också fick heta “Fem”. 1995 gav Anna-Lotta ut albumet “Jag ser dig i smyg”, som var en hyllning till svenska kompositörer och året därpå inledes ett samarbete med Ronny Eriksson vilket man kunde se frukten av i TV-serien “Lid i natt” och “Bondånger”. Albumet “Just vid den här tiden” som kom ut 1998 fick ta sin tid, då både Anna-Lotta och Peter LeMarc ställer höga krav på sin musik. Redan 1989 körade Anna-Lotta på en av Peters skivor och hösten -94 inbjöds Anna-Lotta att sjunga tillsammans med Peter på “Tess”. Det var egentligen då som idén om ett helt album, där Anna-Lotta sjunger Peters sånger, föddes. Mikael “Nord” Andersson var arrangör och producent och Kjell Andersson blev konstnärlig rådgivare. 1999 medverkade Anna-Lotta i TV 4 såpan “Nya Tider” i rollen “Paula”.

Sommaren 2002 turnérade Anna-Lotta tillsammans med, först saxofonisten Johan Stengård och sedan tillsammans med Jojje Wadenius. Dessa båda konstellationer vann stort gehör och uppskattning hos publiken. I juni 2003 släpptes samlingsskivan “Tidlöst” som innehåller 17 ballader 1985 – 2003. Den blev Anna-Lottas första guldskiva. Sedan medverkade hon som programledare i SVT: s “Har du hört den förut?”. Under sommaren gjorde Anna-Lotta också konserter tillsammans med Martin Östergren och medverkade i Björn Skifs´ “Speldosa”. 2004 släpptes den nionde soloskivan “Känn en doft av kärleken” och hon ledde återigen TV-succén “Har du hört den förut”? Som kuriosa kan nämnas att programmet hamnade på tittartoppen med mer än 1.4 miljoner tittare. Under 2005 kommer hon bland annat att medverka vid TaubeSpelen och under lördagen göra sina tolkningar av de Taubevisor som ligger henne närmast om hjärtat.

Per Myrberg är kontinuerligt verksam inom radio, film och TV med sång, recitation och skådespeleri. Det musikaliska genombrottet kom redan på 60-talet med 34:an, den folkkära svenska versionen av This Ol’House.

Han utbildades vid Dramatens elevskola 1955-57. 1996 belönades Per Myrberg med det prestigefyllda O’Neill-priset. Han har under 1990-talet gjort stora rollprestationer i bland annat Tjechovs Onkel Vanja som Serebrjakov, Libius i Almquists Amorina, Straffången i Stig Larssons Straffångens återkomst, Henrik i Margareta Garpes Alla dagar alla nätter, mannen i Per Olov Enquists Tupilak, Wilhelm Foldal i Ibsens John Gabriel Borkman, fadern i Witold Gombrowicz´ Vigseln, budbäraren i Backanterna av Euripides och Bertram i The Black Rider och som Försäljaren i Sven-Erik Sandströms och Katarina Frostenssons Staden på Operan och som Översten i Ingmar Bergmans uppsättning av Strindbergs Spöksonaten samt i rollen som Molokov i den svenska uppsättningen av musikalen Chess på Cirkus.

2003 gav Per Myrberg ut sin kritikerrosade Taubeskiva ”Sommarnatt” där kända visor som ”Calle Schewens vals”, ”Så länge skutan kan gå” och ”Fritiof i Arkadien” blandas med mindre kända som ”Ronsard och herdinnan”.

Att det fanns fog för den fina kritiken får vi höra på söndagen då Per framträder tillsammans med TaubeSpelens Sinfonietta.

Bengt Magnusson debuterade 1988 i Göteborgs konserthus med Göteborgs symfoniker, som solist i Joaquin Rodrigos “Concierto de Aranjuez”. Då hade några år lagts på musikhögskolan i Göteborg samt som privatelev hos prof. Gilardinos i Italien.Efter debuten, som var mycket lyckad, har Bengt varit verksam som konsertgitarrist i hela Europa. Förutom konserter har det blivit skiv-, radio- och TV-inspelningar i ett flertal länder. Mellan sina turnéer händer det att Bengt sitter i juryn i olika gitarrtävlingar och inte minst har han ett flertal gånger suttit i Ljungrenska musiktävlingen, Sveriges mest betydelsefulla tävling för unga musiker.

Magnusson har också gjort sig känd som ackompanjatör för Axel Falk, Anders Ekborg, Peter Harryson för att nämna några. Då är det främst frågan om visor. Och den som har hört Bengts version av Evert Taubes “Sov på min arm” är glad för att han även älskar visan. Förutom sin verksamhet som konsertgitarrist arbetar Magnusson som arrangör och tonsättare.

Eber Ståhl började sin dragspelskarriär i 6-års åldern och är idag en av Göteborgs mest anlitade dragspelare. Då speciellt som ackompanjatör till bl.a. Gösta Taube, Alf Robertsson, “Änna Götebosskt” m.fl. Med flera hundra spelningar om året är Eber ett välkänt ansikte i Västsverige.

Eber är ordförande i “Västanvind”, Sällskapet Astri Evert Taubes vänners västsvenska avdelning och har där producerat två CD/MC tillsammans med sin orkester.

TaubeSpelens Sinfonietta under ledning av Jerker Johansson är uppbyggd av medlemmar från Göteborgs Symfoniker, tillika Sveriges Nationalorkester.

Sinfoniettan är sammansatt av en stråk- ,en blås och en rythmenhet och dirigeras av Jerker Johansson.

Jerker Johansson arbetar till vardags med Göteborgs Musiken där han sedan 1991 är dirigent och konstnärlig ledare. Karriären har gått snabbt för denne västgöte som så sent som 1967 slog upp sina små blå i Axvalla. Efter studier i komposition, slagverk och dirigering på Musikhögskolan i Göteborg började han på GöteborgsMusiken.
Att Jerker arbete uppskattas visar sig bl.a. i att han var den förste som fick William Lind stipendiet 1996 samt Göteborgs kulturstipendium 1999. Dessutom har han rönt stora konstnärliga likväl som kommersiella framgångar med GöteborgsMusikens serie ³Sommarfavoriter².